Så var det avklarat. Händelsen jag blickat fram emot med förväntan, fruktan och glädje. Med facit i hand var väll fruktan den mest berättigade känslan. Det var riktigt jobbigt, men också kul stundtals. Min energi gick upp och ner som en berg- och dalbana. Ena stunden kändes det hur bra som helst, och nästa stund kändes det som om jag skulle spy. Jag är iaf väldigt nöjd med mig själv, då jag fick en (för mig) riktigt bra tid, 54 56. Målet var ju att slå 57 49 vilket var min tidigare bästanotering, och mitt "bonusmål" var under 55 min vilket jag alltså klarade med 4 sekunder till godo, stora marginaler. Så nu är jag nöjd och belåten, och jag ångrar inte att jag var med trots att jag var urtrött när jag kom i mål och tänkte "aldrig mer...".
Så idag ska jag nog bara slappa och njuta av välförtjänt vila.
Kan också nämna att det gick riktigt bra för Johan och mamma under loppet. Vi skiljdes åt i trängseln vid ca 3,5 km då Johan for iväg i fjärran. Jag som tyckte att vi redan sprang snabbt...Johan kom i mål på 51-52 min och mamma klarade sig under timmen trots att hon varit småskadad hela året och inte kunnat träna som hon vill. Stolt är jag över oss alla tre (och pappa också som cyklade in och hejade på oss)
No comments:
Post a Comment